Min Juldag

älskar att slå in klappar!

sötnosar

svårt att sitta still

helgblåsan

närbild på den fantasifulla julgrupp som vi fick i gåva

flyttsvanar på blå himmel

genom granodlingen i strålande väder

en julklapp helt i min smak från hjärtat

& en till- vilken oerhörd skrivlyx!

Juldagen har varit fullkomligt strålande och julaftonen mycket lugn, god och skön. För första gången på flera år såg jag hela Kalle, julbordet smakade fantastiskt och klapparna kom från hjärtat. Karl-Bertil Jonsson, som alltid visas efter att vi ätit men innan tomten kommer är min favorit! Vackert tecknad, vackert budskap och sköna röster. Svärfar erbjöd sig agera taxi så både jag och kärleken kunde ta oss något starkt till maten och vi blev sedan hemskjutsade när vi önskade. Vår bil fick vi levererad nu under eftermiddagen. Vilket generöst upplägg, va?

I går var tionde dagen som fri från raffinerat socker, spannmål och ligthläsk. Hade lovat mig själv såväl julens första glögg som godis, läsk och bröd i så stora drivor jag kunde äta. Julen ska vara god, tycker jag. Märkligt nog är suget borta. Åt inte en enda godis, smakade inte en enda kaka, drack inte en enda klunk lightläsk, åt inte ett enda vörtbröd och glöggen, den lockade inte heller. Var så taggad och sedan kom aldrig suget! Däremot blev det flera av mina egenbakta lussekatter vid hemkomst. Så gott, så gott och det räckte fint.

Under förmiddagens promenad var det ljust som i mars och solen den värmde gott. Äntligen, äntligen har vi fått ett par minusgrader, sådär så det nyper åtminstone lite i kinderna. Tänk så vacker världen åter blir när det grå locket lättar. Fast det är klart, jag behöver nog lite gråblöta här och då för att till fullo kunna uppskatta ljuset och färgerna.
Nu, i mörkret gnistrar gräset som tusen och en diamanter när ficklampans kägla når marken. Så vackert att jag blir stående ute långt längre än två frusna vovvar orkar.

Undertiden jag sitter här och skriver så ligger Uffe på köksgolvet, kämpandes för att klä in vår nya kyl och frys. Sedan den gamla gick sönder har den nya stått här i all sin vita nakenhet och fått mig att vilja kisa varenda gång jag kommit i närheten. Snart, äntligen är den en del av vårt mönstrade, färgglada hushåll. Spännande värre och bilder kommer.




❤️