Trolleri & genusglasögonen på

före

ny duk? nej, vinyl som vill bli kapad

svårast först

en bra bit på väg

en liten bit i taget

skära noga

bara frysdelen kvar

omedelbar kärlek

voila!

Beställde under hösten en dyr kyl och frys i rostfritt då vi inte trodde att vi skulle ha nog plats i den modell du ser på bilden. Som tur är kom den aldrig trots att vi väntade en hel månad efter det utlovade leveransdatumet. En natt fick jag syn på denna, ytterst modesta tingest som fått bra betyg och den flyttade då hit istället. Energisnål, ytterst billig och ful. Veckorna har gått och tankarna på motiv avlöst varandra. Min hoppande önskan om rosa pelikaner föll på upplösningen i bilden.
Men här finns ju, tack och lov, en trollande Uffe som även känner min vurm för gröna blad. Voila!

Efter ett par timmars mätande, påförande och skärande är det äntligen färdigt. Jag har inte gjort ett förbaskat dugg mer än att prata med mamma, smaka vin, fotografera och kanske hållt ett hörn här och då. Men när kärleken, samtidigt som han håller sig om ryggen, utbrister att "som jag sa, det tar ändå dryga två timmar" svarar jag kallt "ungefär som halva tiden för att laga en riktig köttgryta då..."

Utan att gå in i den vildaste av genusdebatter så är det faktiskt så. Att män fortfarande skapar något bestående, arbetar med händerna, svettas och lider för stunden. Beundras och uppmärksammas för det enastående resultatet. Min gryta är blott god mat, tagen för given.

Och den tanken ska vi ändra på!




❤️