Känner mig ytterst asocial här jag sitter på restaurang, med ryggen mot övriga gäster och äter sen lunch. Har en hel timmes rast för vad jag tror är den första gången i livet. Rätt mysigt att sitta i sitt eget universum som en tyst ö i allt surr och jäkt. En timme är en ocean av tid att hämta andan...
Min utsikt är Maxis kundparkering och där är fullsmockat med bilar- vi kommer ha att göra ikväll också!
Tänker på vovvarna som varit hemma ensamma sedan tidig morgon, de små liven är inte vana vid så långa dagar utan husse och matte. Uffe åkte hem och rastade dem under lunchen, det måste ha varit hjärtskärande att behöva åka tillbaks till jobbet igen efter bara en kort stund. Nackdelen med att jobba dag.
Men oj så trött jag hann bli av mat och vila, hur ska jag nu få upp ångan igen?
❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar