Fy fabian vad trött jag är!

åtta miljoner människor kan (väl) inte ha fel

loppisfot med skärm från IKEA

När jag började på nya jobbet var huvudet fullt av information efter bara ett par timmar. De olika skinkorna, rörorna, salladerna, ostarna, salamisarna, hemlagade rätterna... Vilken är är kallrökt? Är köttet svenskt? Vilken innehåller laktos? Hur tjockt ska de skivas och vilken förpackningssätt använder jag? Till leverpastejerna, de fyra används knivar vars skaft har olika färg. Vilken är vilken? Till ostarna används knivar vars skaft har andra färger. En för pastöriserade hårdostar och en för opastöriserade. Vilken är nu vilken, igen?
När kunderna fått ett gott bemötande var det pyssel med de otal maskiner vi har till hands för att underlätta arbetet. Skivar, plastare, ugnar, diskmaskiner, vakumpackare... Alla ska kunna hanteras och rengöras. Därtill alla framsträckta nävar vars ägare jag vill lära mig namnet på.

Inte konstigt att det snurrade i mitt huvud.
Inte konstigt att det snurrar än.

Har jobbat från klockan tio i förmiddags till efter åtta i kväll. Är fullständigt utmattad- mitt första längre arbetspass med konstant kö. Har tryckt fram nummer, efter nummer, efter nummer, efter nummer... Förbaskat roligt!
Kärleken hämtade hem mig, blandade till en drink (mineralvatten/vinbärssaft), masserade mina fötter och långsamt börjar jag kvickna till. Vilken. Hektisk. Dag. Alltså.

Har så smått börjat läsa "Gone Girl", en bok jag hade skyhöga förväntningar på då den sålts i miljoners miljoner exemplar. Erkänner missnöjt att även jag vill hylla den och bara läsa vidare- önskar jag varit av den där spännande lilla procenten som hittade en massa fel. För vem vill vara en av åtta miljoner?

God natt från världens tröttaste, både till kropp och knopp. Men förbannat så stolt jag är över mig själv som vågar och förmår ta mig an en fullständigt ny värld full av god mat.




❤️