Rastlöst var det här!

fast vi har det rätt mysigt här med

Jobbar inte igen förrän på torsdag men därefter blir det nio dagar/kvällar på rad. Ogillar det här med att gå hemma och drälla och väntar bara på ett samtal som talar om att någon stackare blivit förkyld. Men telefonen är tyst. Är himla dålig på att ta mig ur sängen och ännu sämre på att därefter lämna hemmet utan att mina små är omsorgsfullt promenerade.
Så jag vankar rastlös omkring i ruskvädret.

För inget slår att komma åter från jobbet med trötta fötter, lägga sig i soffan och förnöjt prata av sig. Sträcka ut lederna, le och känna hur kroppen slappnar av. Minnas stordåden, lära av missödena och känna sig nöjt redo för en morgondag där det enda jag vet är att jag kommer göra fler misstag och på köpet lära mig ännu något värdefullt.

Vill komma igång, få jobba mer! Det går inte att vila sig i form så ring, telefon ring...




❤️