Övermäktigt gott, ont, blom & brand

som det blommar!

pyssel & plantering

välkomstkommitéen

baba ganoush- en klar favorit

med inspiration från mellanöstern

kristianstadsbladet

Får jag börja med att berätta att jag är oerhört trött och har övermäktigt ont i foten? Jag är alltså övermäktigt trött och har oerhört ont i foten. Eller var det tvärtom? Då var det konstaterat.
Ändå älskar jag de morgnar jag börjar jobba klockan sex, vi har alltid så roligt och hektiskt fram till lunch. Idag, när jag skulle städa en av de maskiner som så snällt skivar pålägget till oss chockerade jag en kollega genom att när hon frågade "får jag bara skölja lite sallad?" och samtidigt trängde sig svara "men det var väl ett jävla spring här nu..." Med glimten i ögat. Hon som brukar skicka runt mig, som alltid säger ja, på diverse uppdrag blev helt paff. Jag var bara som jag är privat- full av sarkasm. Det uppskattades tydligen :) Hon skrattade nämligen förvånat gott efter att hon slutat gapa.

Det är lagom till hemgång den förlamande gäspningen sätter in. Somnade på bussen...
Tacksamt nog öser regnet ner utanför fönstret. Inget mentalt tvång att ge mig ut i solen så har satt en bit kött för långkok i ugnen och ska alldeles snart sova ett par timmar. Gott liv.

Har tänkt mig tortillas eller pitabröd med massor av grönt, yoghurt, en het mangosalsa och lite dragen oxe till middag. Resterna blir till den perfekta lunchlådan.
Måste bara få berätta att här åts den godaste söndagsmiddagen på länge: baba ganoush, panerad aubergine (igen, ja!) och Maneech. Ett flatbröd från mellanöstern som jag i mitt fall kryddade med bland annat mejram, timjan och sesamfrö. Degen påminner en hel del om pizzadeg men med kryddorna på doftade det ljuvligt i hela huset. Mer än lovligt mumsigt i hop med grönsaker och röror. Bara att riva en bit och förse sig av resten. Både jag och kärleken förstod med ens varför alla recept på Baba Ganoush innehåller fler än en aubergine. För att röran försvinner ner i magen förrädiskt fort. Do try!

Igår kväll hände en ledsam sak längs vår gata. Delar av ett hus bara 200 meter härifrån brann ner och när jag sent kom hem från jobbet fanns bara brandkåren, skorstenen och en bit av väggarna kvar. Såg det i dagsljus först när jag knatade hem idag, ingen rolig syn. Känner verkligen med ägaren och vet att förrådet inte bara var ett "förråd" utan innehöll en stor samling böcker.
En kväll jag kikade upp mot våra brandvarnare lite extra och tog en funderare på när det är dags att släckarna får sig en genomgång...

Just det ja, vi fick ju utrymma på jobbet i morse också. Först då, med alla avdelningar samlade, insåg jag vilken jättestyrka av personal vi är! Och tänk att jag kan namnet på de flesta :)




❤️