Tacksamheten!

Nyss hemkommen efter två fulländade veckor på luffen, efter vad som kanske förmodligen är mitt livs bästa semester. Under dessa veckor har jag blivit tårögd av tacksamhet fler än en gång då vi nämligen gång på gång mötts av fantastiska värdar och värdinnor. På resans första stopp i Trosa då mannen vi hyrt rum av stannat uppe trots att kvällen var mycket sen när vi anlände. Han ville ta i hand, välkomna och berätta att vi fick parkera inne på den urtjusiga gården.

Mer tacksamhet när vi anlände till Hassela och blev varmt mottagna, mättade och omhändertagna på alla stärkande sätt och vis. Som jag trivs med och hos er!
Och så till bredden när jag äntligen fick återse Agneta i Överkalix, hur hon inte gör sig till och hur hon bäddat till oss i stugan vid älven. Hur det i kylskåpet fanns frukost och en flaska bubbel. Hur hon är bäst på att prata på riktigt från sekund ett.
Att gång på gång vara efterlängtad och komma till ett nytt "home away from home" är överväldigande vill jag lova.

Tacksamheten har fortsatt välla över mig när vi någon dag senare rullade fram till mormor och morfars stuga, hem till syster och slutligen till barndomshemmet. Alla väntade ni oss och alla tog ni hand om oss på ert eget förtjusande vis. Oaser.

Människor jag älskar, mat jag suktar, vyer jag saknar, röster jag nästan hunnit glömma, dofter jag börjat tycka om, läten jag aldrig glömt, fynd jag aldrig vågat hoppats att göra och minnen som kommer vara livet ut.

Så, ikväll när vi återvänder till vårt riktiga hem står en smörgåstårta och väntar i kylen tillsammans med en kall flaska cider. Jag nästan spricker av tacksamhet över alla omtänksamma människor jag har i min närhet! Som tar hand om, välkomnar hem och bryr sig.

Gulle, gulle, gulle er ❤️❤️❤️❤️❤️❤️





❤️