Jag är värd en längre sommar

Här vill jag slippa prestera

Här vill jag tillbringa mycket, mycket mer tid

Här vill jag fortsätta vandra med min Uffe och min Ulla

Här vill jag hitta den spontana glädjen 

Här vill jag andas

Först innanför hemmets dörr pyser luften ur ballongen. Trött i ansiktsmusklerna, fötterna, huvudet. Att göra det jag och mina kollegor gör är fasiken ingen lek.

Hemkommen från tuffa pass på jobbet. Inte tuffare än vanligt utan bara som det är i vår bransch. Höga berg och djupa dalar, åtskilliga gånger varje dag, kväll eller natt.
Kränger med ena handen av mig de klibbigt begränsande kläderna samtidigt som jag med den andra busar med en Ulla som egentligen hellre vill gosa.
Hur konstigt det än kan låta finns hos mig ingen ork för just gos. Att gosa är nämligen att investera ur sitt innersta och det kontot är kraftigt övertrasserat tidig morgon.
Mottaglig eller inte, mitt sinne lättar när jag känner vinddraget från lillans propellersvans och tar hela lilla henne i famnen.
Älskar hur hon välkomnar mig men orkar inte hålla henne nära, nära och sjunga den där hittepå-sången som innehåller hennes namn. "rulla in en boll och låt den rulla lilla Ulla"
Lägger henne istället på favoritkudden i vardagsrummet och tar själv en snabb dusch. Väl klibbfri slår jag igång skivan med "First Aid Kit". Ögonen inåtvända. Behöver få kroppen att ta de där livsviktiga, djupa andetagen.
Rannsakar i vanlig ordning mig själv som arbetskamrat och medmänniska. Vet att jag varit glad och energisk. Snäll. Unnar andra. Hjälpsam.
Först därefter kan jag finna viss ro.
Borde vara nöjd men det finns alltid någonting jag kunnat göra bättre. Ständigt det där grubblandet och finslipandet.

Tid har blivit en allvarlig bristvara i mitt liv.
Måste ha smugit sig på då jag med säkerhet vet att jag inte tagit några aktiva beslut för att hamna här- med underskott på timkontot.
Fast så är de ju för de medverkande i program som "Lyxfällan" också. De har inte heller tagit några aktiva beslut om penningarna... Där har vi det. Dags att börja rafsa och rota i de där stunderna som gör  att tid fattas mig i slutet av varje dag. På allvar.

♥