Lupinernas färgglada knoppar

Grillat innan sköna Loreens seger

Liljeholmens, ja det anrika företaget, har
förstått att färg är hett. Äkta Kronljus.
Heder till dem!

... tar fram det sämsta i mig.

Trädgårdens syrenträd och -buskar blommar vackert. Lupinerna likaså. Gräsmattan har den där nästan lysande gröna färgen som den bara har tidig sommar. Vindpustarna doftar gott, så gott och luften är frisk när jag om morgnarna strosar hemåt. Finns mycket jag vill titta närmre på, stannar till, bannar mig själv för att kameran ligger hemma. Äter sparris i tid och minut. I dag är det officiell jordgubbs-premiär.
Snart midsommar och semestern finns med som ett grönt skimmer i de bakre delarna av förståndet.

Myntets baksida ➴

Har de senaste dagarna varit vemodig långt in i själen. Nu när sommaren är kommen vill jag inte släppa taget. Vetskapen om att den snart är slut gör mig förlamande sorgsen. Sådan är jag när det gäller andra saker också. Efter första veckan på semestern, när de första tuggorna av oxfilén landat i magen, när jag hittat de bekvämaste skorna, ett par dagar in på ett kärt återseende... Ren och skär ångest över att snart har jag inte det här underbara längre.

All min vakna tid har därför gått åt till att i huvudet planera för ett liv utomlands, i ett land där det alltid är sommar. I går berättade jag för min käraste att vi nog måste lämna Sverige i sinom tid. Jag vet inte hur många vintrar till jag orkar med. 

Min käraste tog det med trygg ro. Så som han gör när jag ena dagen spelar Nationalteatern så att högtalarna skräller, nästa dag diggar till Sean Banan och den tredje blir tårögd av Tracy Chapman. Eller för all del den utomordentliga Kristina Lugn.

Finns det någon annan än jag som klarar vintern hyfsat men bryter samman inombords i maj för att de fruktar nästa januari?

Jag får jobba på detta, mina vänner.

♥