 |
| den |
 |
| 21:a |
 |
| november |
Vet inte hur det började eller för all del var det kommer sluta. Mitt ljusberoende. Men faktum är att allt kretsar kring solen. Just nu, var jag på väg att skriva innan jag kom på att det ju faktiskt ständigt förhåller sig så.
När solen visar minsta stråle släpper jag varje vettig tanke och springer den till mötes. Det är skor och hundar och koppel och jacka i ett enda fumligt trassel, ska bara ut. Fem minuter med ansiktet vänt mot det ljusa och varma är värt så mycket! Oftast blir det inte just mer än men minuter i stöten men som jag åtrår det som finns där uppe bakom molnen.
Längtar desperat efter snö. Kall, knarrande, vit, gnistrande snö. Något som suger svärtan ur asfalten och åtminstone fyller mig med sagor. Som visar att vi är en bra bit på väg mot det nya året och våren då ljuset återvänder. För det gör ju så, ljuset- återvänder.
Förra fredagen var det sjutton grader varmt här hos oss och lika mörkt. Spindlarna mår prima, myggorna likaså. Rosorna blommar fortfarande. Brännaren vill knappt äta någon pellets. Ogräset jag rensade bort ur sommarkrukorna har repat sig och sträcker sig envist mot himlen. Gässen flockas på åkern utanför och jag bara suckar åt att ingenting följer ordningen. "Ordning i klassen!", vill jag ryta. Därefter vill jag peka med hela handen; domdera gässen till Sydafrika, beordra myggen att ta långhelg, sänka temperaturen så att det bildas isrosor på fönstren. Och kräva obligatorisk sol tre timmar om dagen. Jag kommer köra stämpelklocka!
Hur många dagar på rad orkar jag vara min egen sol? Å, några få till ska det allt gå.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar