För femton år sedan fick jag en köksmaskin till skänks. Släktingen bakade inte själv utan hade således apparaten inpackad i ett källarförråd. Jag använde denna, ganska fula skapelse flera gånger i veckan, några år och älskade den. Bestämde mig för att uppgradera till en Kitchen Aid. De är ju så snygga att de med fördel kan stå framme på köksbänken och alla matintresserade verkar ju ha en! Tänkte jag. Efter en tids sparande köpte jag min nya, snygga maskin. Och slutade kort därefter baka till vardags.
För Kitchen Aiden hade varit så dyr i inköp att jag kände mig nödgad att städa den en halvtimme efter minsta användning. Och så tog den inte en liter degvätska heller. Där dog spontaniteten och lusten.
Lyxmaskinen lades förra året ut på annons och såldes för samma pris som jag flera år innan betalat, den var som ny. Degarna blev utmärkta men vad hjälper det när den inte användes?
För en tid sedan gick jag lojt omkring på loppis och fick syn på just den där maskinen jag hade haft sådan glädje av för många år sedan. Inte samma maskin naturligtvis, men samma modell och tillverkare. Ful design, plast rakt igenom, gulnad på samma ställen som min förra. 255 kronor fick jag betala- och det gjorde jag gladeligen! Nu tar det mig en kvart att slänga ihop frukostfrallorna eller baka en pizzadeg. Maskinen åker in i skåpet efter hastig rengöring- bakeriet är faktiskt ingen skönhetstävling. En hel liter degvätska tar den också :)
Lycka är att ha sin tonårskompis tillbaks!
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar