Har jobbat den gångna helgen. Fredag, lördag och söndag.
Under morgonens hemresa funderade jag kring begreppet markservice. Över hur andra delar upp sysslorna. Om de delar? Eller om vi alla tror att vi delar? Är det ens viktigt att dela? Och om så; bör det göras som en dragen linje, eller över en period? Visst klingar ordet markservice som att det gagnar mannen? Försvinner inte en del av magin i en gåva om vi upprättar ett "kontrakt" som reglerar delandet? Borde allt delas på milimetern? Och pratar vi alla relationer?
Älskar att jag under de helger jag jobbar får middagen serverad. Kläderna tvättade och vikta. Att Cola köps hem och ställs på kylning. Att jag har ro att läsa 300 sidor i en bok. Att jag tar min dusch i renskrubbat badrum. Har ett soffbord att slänga upp trötta fötter på- för vovvarna är ju promenerade. Inget praktiskt bekymrar mitt trötta huvud, inget tynger min redan ansträngda kropp. Att endast sömn, lust och plikt styr.
Och när jag är mitt-i-veckan-ledig försöker jag göra samma för min älskade. Såklart. Grejen är bara den att kvinnor inte verkar få vare sig ta emot eller ge. Tar jag emot är jag slö och känslokall- en avart. Ger jag är jag bakåtsträvande och en direkt fara för feminismen- en avart.
Var det så här jämställdhetstänket var tänkt? tänker jag innan det är dags att plinga, kliva av bussen och knata hemöver.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar