Eureka!

Jag kom på kärnan till varför jag blir så fullständigt vansinnig när jag bevittnar orättvisor, minns att jag var så här redan i grundskolan. Tog parti när jag märkte att någon behandlades illa, var aldrig rädd att själv bli skrattad åt. Rädd kan jag bli i dag, fast inte så pass att jag inte kan sova om natten. Inte heller tänker jag sluta tycka.
Är man stark måste man vara snäll- det har vi hört förr. Då är det så väldigt, väldigt upprörande hur vissa elitryttare beter sig mot sina medarbetare eller hur barnen på dagis inte ens får äta sig mätta. Här missbrukas makten av stora egon. Bara för att de kan och till viss del bara för att vi ändå köar till deras signeringar eller vad det nu månde vara. Som jag som tittar på programmet till exempel!

En lång utbildning, gott om pengar på banken eller stor talang kan inte köpa någon fri från personligt ansvar och det är DÄR jag tycker det blir så fel idag. Det pratas för lite om värdet av sunt förnuft, vett och hur vi beter oss. Framför allt om vem vi väljer att inte bete oss emot- återigen barn, djur, åldringar, bollkallen och så vidare- alla i en beroendeställning. Fel mänskliga egenskaper beröms, för många utom-mänskliga egenskaper hissas.

Att hälsa artigt och respektfullt om du träffar Kronprinsessan, läkaren eller statsministern kommer nog av sig själv. Gör likadant när du bemöter busschauffören så ska vi se att allt löser sig.




♥