Är du nöjd nu?

bild från i vintras får duga

På väg hem från ett fint träningspass i stan, slutkörd och genuint glad i hågen/ hög på endorfiner, mötte jag dessvärre en människa. Skojar!

Kliver på bussen, ser att chauffören drar 26 kronor från min respott när han egentligen borde ha dragit 17 kronor. Säger till att det blivit fel. Han svarar;

- Jag trycker rätt men det blir så ibland. Det finns de som klagar, men inte så ofta. Därefter rycker han på axlarna.
- Jamen, jag ska ju inte betala 26 kronor, det är en tia mer än det kostar. Eller har ni höjt priset nu i veckan?
- Nej, vi har inte höjt. Jag valde rätt så jag vet inte...
- Du kan inte göra ett återköp och prova igen?
- Nu?
-  Ja, det vore väl lämpligt?
- Varsågod sträck fram kortet igen. Sådär. Är du nöjd nu?

Alltså, jag var som jag skrev väldigt glad när jag klev på den där bussen.

- Nej, faktiskt, jag är INTE NÖJD NU!
- Vaddå, du har ju fått tillbaks pengarna?

Jag blir arg hyfsat ofta, vansinnigt arg mindre ofta. Nu blev jag vansinnigt arg.
I varje möte med en annan människa finns en lärdom sägs det. Den här gången är den lärdomen vad jag själv till varje pris ska undvika när jag är i tjänst. "Är du nöjd nu" är ett förbannat dåligt val av ord! Kanske därför jag aldrig ens varit nära att själv använda den frasen?

Tror att han också förstår det efter idag.




♥