Får jag lov?

kumminfräst vitkål

strax redo för ugnen

Matlagning är ren terapi för mig. Om du känner likadant så läser du säkert gärna vidare. Om du är av den natur som hellre äter än lagar så är du välkommen hit för att provsmaka.
Lite som förhållandet mellan mig och träning. Köper inte det där med att det är så skönt efteråt. Först gruvar jag mig i timmar, sedan svettas och anstränger jag mig en lång stund, för att det ska vara skönt i en kvart. Efteråt. Förstår du väl själv att det aldrig kan vara värt tiden som lagts ner? Livet är inte oändligt.

Med matlagning är det annat. Jag drömmer om de råvaror som är i säsong. Klämmer, hummar, doftar och väljer ut vad som ska få följa med hem. Har som kvällsnöje att strosa runt bland grönsaker och kött. Ibland blir det rester kvar, de glöms ofta bort i frys och kyl. Men oj, så skoj det är att plocka ihop godsaker ur gömmorna och skapa en middag av de ensamma delarna.

Ett skrumpet vitkålshuvud i kylen? Ett oansenligt block köttfärs i frysen? En slatt ris kvar i paketet? De där mandelpottisarna som blev ensamma kvar? Kålpudding, så klart. Fast på mitt sätt; kålen fräst i ale och krossade kumminfrön. Färsen blandad med ris, grädde, fond och lite soja. Jösses så gott det doftar.

Två kryddor jag använder mycket men som sällan ses i det så kallade "svenska" köket är just kummin men även muskot. Höjer verkligen smaken på grönsaker- från mediokert till spännande.

Testa vettja!




❤️