Morgonstund med smygpuss & följeslagare små

morgon i staden

skön böna som tar stojet på bussen med ro

i det blötgråa finns lite tapper färg, ändå...

... & lite till

Jag har fått mig min dagliga promenad och vovvarna har därtill fått sig miljöträning. Kärleken kom med di nyvakna små till mitt jobb innan sitt jobb. Vid överlämningen passade han på att stjäla en mycket hastig smygpuss! Di små fick snällt vänta i sin bur, bland jackor och skor till jag slutade mitt skift. Därefter har vi strosat i staden och parken tillsammans. Åkt buss hemåt men avslutat med att promenera sista kilometrarna. Verksam morgon fastän klockan just bara hunnit bli nio. Så, så sällsamt att promenera i staden när solen går upp. Gillart!

Ulla verkar må gott i vilken miljö hon än råkar befinna sig, lugnet och tryggheten själv så liten hon är. Tage däremot, han stressar upp sig. Ylar, snurrar, försöker klättra på ens ben, piper, trippar... Blev en svettig bussresa där donnan satt och spanade på folk medan herren höll på att gå upp i limningen av passiviteten som kommer med att låta sig transporteras. Eller av att vänta undertiden jag vill byta några ord med en bekanting. Eller för all del bara jag stannar till tio sekunder för att ta en bild.
Riktigt jobbigt och svetten rann längs ryggen när cirkus Jessica kunde kliva av för att fortsätta knata!

En annan dag, en då jag har en plan, bara måste jag ta tag i problemen med vår nervöst verbale och dominante hane. Så här kan vi bara inte fortsätta ha det. Något proffs som läser och vill dela med sig av sina allra mest matnyttiga tips? Är alls inte främmande för hårdare tag så länge dessa inte innefattar fysisk smärta. Det bara tror jag inte på.

Så vad säger du? Ignorera- belöna. Vänta ut- belöna. Överraska- belöna. Bli så förbannat trött- acceptera. Vi är i stadie trött acceptans och då talar jag för både mig och kärleken. Är han månne ryss, vår Tage? Med tålamod nog att pipa ut oss i all evighet.




❤️