Jag är långsint och försvarar de mina med allt jag har. Händer mig ofta att hjärtat säger ifrån långt innan hjärnan minns en människa. Kan vara en oförrätt som går långt, långt tillbaks i tiden. En hotellgäst som omotiverat gapade på mig för tre år sedan, en mobbar-typ från skolåren eller den där otrevlige på banken. Kan ta en del klurande innan jag kommer ihåg. För om det är något jag lärt mig genom åren så är det att min känsla alltid stämmer- personen har verkligen betett sig illa vid något tillfälle. En flodhäst glömmer aldrig.
Men vips händer något som kastar om spelplanen. Som i dag. Det får mig att vilja bli en bättre, mindre långsint människa. För alla har det faktiskt inte så enkelt som det kanske kan verka. Hjärtat mjuknar och jag inser att det måste få finnas en preskriptionstid även för grova oförrätter.
Lev och låt leva får bli till lev och försök förlåta. Jag ska göra mitt allra bästa och fungerar inte det så övar jag lite till. Men jag lovar i vanlig ordning ingenting.
♥
Själv anser jag mig inte långsint.....men jobbrelaterat så minns jag fortfarande ett par Italienare med ilska i bröstet....och då har jag inte jobbat på hotell på 25 år......
SvaraRaderaTina, som botar hösten med värmeljus och First Aid Kit........
Haha, nej det var ju inte sååå långsint...
RaderaJa, en får lära sig hur en ska tas med hösten. Både First Aid Kit och värmeljus låter som fint sällskap.