Ska vi gå över ån efter vatten?

rekommenderat av svenska vegetariska
rådet. dock importerat & inte eko.
många fina symboler... 

två fina eko-produkter som jag vill rekommendera!
godare buljong kan inte köpas i tärning.

längst bort i bild skördas potatis. som förmodligen inte
är eko. borde jag ta bilen till stan & köpa istället?

Läste en text skriven av en fårbonde med ett litet lantbruk. Fåren har det hur fint som helst på gården och såväl kött som ull tas tillvara. Fårens ull besprutas inte och djuren har inte fått några läkemedel.
Garanterat fritt från gifter men inte eko-certifierat.
Ekoköttet som finns i min mataffär kommer nästan uteslutande från utlandet. Nya Zeeland verkar vanligt. Där får man både bespruta ullen (en gång) samt ge djuren viss medicin.
Jag förstår att en liten fårbonde i norrbottens inland inte har råd att Eko-certifiera sig. Viktigast för en djur- och naturvän måste väl ändå vara att i hjärtat veta med sig att man arbetar på ett hållbart och schysst sätt? Att hon är mer närvarande och ekologisk än de certifierade institutionerna?

När jag läste texten av den svenska fårbonden slog det an en sträng i mig. För jag tycker om tanken på eko, köper det när plånboken tillåter och jag tycker att varan motsvarar den extra kostnaden. Köper det gärna. KRAV tycker jag ännu mer om vad gäller köttprodukter, har fått för mig att djurhållningen är mer i fokus där.

Men för mig med ett intresse av normalgraden så blir alla dessa märkningar en djungel så snårig att det till slut inte känns som jag hittar. Låter det konstigt?
För vore det inte bättre om jag bara gick tvärs över åkern till grannen som säljer potatis, lök och morötter? Har ingen aning om grödorna är ekologiska. Eller ska jag åka in till stan, leta mig fram till hyllan med ekologiska varor och slå till på växthusodlad lök från Holland?
Ska jag rata säteriet några kilometer bort? Kossorna ser ut att tas väl omhand och ägarna brinner för vad de gör. För i matbutiken finns ju det där ekologiska köttet från andra sidan jorden.

För att äta mindre kött så testar vi det här med sojaprodukter. Färs och grytbitar var vad som fick följa med hem nu senast. Har vridit och vänt på förpackningarna. Produkterna rekommenderas av Svenska vegetariska rådet. I övrigt verkar det importerat och inte ekologiskt.
Hur har arbetarna haft det där de stått och skördat dessa sojabönor? Har de behövt bespruta för hand samtidigt med en bebis i sjal på magen?
Bara för att det är vegetariskt, vilket låter nog så samvetsgrant, behöver det inte vara bra. Rättar jag mig själv.

Så var det det här med fulköttet från Danmark och gifterna i bananer. Klart jag inte köper danskt kött. Har inte gjort på över ett år. Om jag ätit fläskkött på restaurang, vilket jag inte gör, så hade jag krävt att det inte var danskt. Gifterna i bananer är inte bara skadliga för människa och miljö- företagen som profiterar på verksamheten beter sig rent oetiskt. Klart jag inte vill att en pösmagad gubbe till ska ha råd att gå på dagens tredje massage eller åka till Sydafrika och skjuta en tiger. Eller vad nu oetiska gubbar gör på sin fritid. För mina pengar.

Är det kanske okej att skapa en egen märkning styrd av samvete och förnuft? Som att jag väljer närproducerat framför ekologiskt. Närproducerat och ekologiskt när tillfälle ges.

Nej, nu fasiken tar jag på mig stövlarna, korsar åkern och köper mig lite potatis! Det är i alla fall att inte gå över ån efter vatten. Får nöja mig med den slutsatsen så länge.





❤️