Har den vackra förmiddagen att tacka för att jag ler! Träd och växter är kantade av ett litet lager socker och vore det inte för att jag hade bråttom iväg så hade jag vandrat runt med kameran länge.
Frosten har varit en alltför sällsynt gäst denna höst och vinter.
Sitter på jobbet och skriver. Är inte van att ha en hel halvtimmes rast och vet därför inte vad jag ska göra med min tid. I går kväll lagade jag lax med spenatsås som skulle räcka både till middag och lunch- kärleken tyckte det var fantastiskt gott men själv åt jag en tugga och sköt därefter tallriken ifrån mig. Lax och jag är inte bästa vänner för närvarande. Så, här sitter jag utan lunch. Rätt åt mig!
Hoppas på snart återhörande vänner.
❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar