Gratis guldkant

blommande buske

blir stående, tittande...

tar sig hemma i köksfönstret

pärontomaten är särskilt ståtlig

& det renoverade staketet blir så snyggt!

Idag började jag jobba klockan 06.00 vilket innebar att väckaren ringde tjugo i fem. Snacka om kontraster. Har inga som helst problem med att kliva upp och komma igång, alltid varit den lätt sovande typen som kan rabbla gångertabellen i sömnen. Annat är det när jag tillåts varva ner under eftermiddagen- blir till en zombie och resten av dagen är förstörd. Har gått omkring i ett töcken, lätt irriterad, med vag huvudvärk. Plockat med någon sak här och någon sak där. Nu börjar klockan närma sig sen kväll och jag piggnar långsamt till! Kvällen har alltid varit min vän. Förutom på slutet när jag jobbade natt. Då gav den mig ångest av uppenbara orsaker.

Vad är grejen med min dygnsrytm? Någon som har en liknande?
Under två år jobbade jag konstant dag. Jag vande mig aldrig. Det var ett helvete.

Under promenaden från jobbet fick jag till min glädje se att buskar av okänd art börjar på att blomma. Om jag frågat kärleken, som ju ändå är uppväxt här nere, vad de heter så hade jag garanterat fått: "-Det är en blekrosa trottoarbuske!" till svar. Han är upplysande.
Hemma i det växthus som ryms på ett fönsterbräde är det också hoppfullt grönt och inte alltför skrangligt. Känner på jorden varje dag och pratar med de spå spädisarna undertiden jag luftar dem varsamt.

Kärleken har renoverat staket och jag har lagat middag. Ett ganska sällsynt inslag i kvällsbilden sedan jag bytte jobb och därför desto mer välkommet... Lagad middag. Ledig i morgon onsdag så nu har jag hela kvällen, natten och dagen på mig att ladda för något riktigt smarrigt men samtidigt prisvärt. Veckan före min första hela lön på nya jobbet är här och slantarna inte väldans många. Tackar och bockar för att jag och vi inte ofta har det så.

Ljust till ganska sent om kvällarna gör mig stillsamt lycklig samtidigt som tillvaron ges bredare guldkant. Gratis extrabred guldkant.




❤️