Putsa & feja

storstädning pågår

en av julklapparna från kärlekens syster- superfin!

ännu en ny burk har ropats in!

så fina ihop

Brukar bannlysa mina lediga dagar från att innehålla tråkigheter som får mig att bli kvar inne när solen skiner. Idag tog jag en kort prommis med vovvar som ville längre innan jag återvände hem och in för att ta itu med städning modell grov. Kan inte vistas i mitt hem när spindelnäten hänger dammtunga, golvlisterna är luddiga och jag nyser så snart jag, så försiktigt jag kan, lyfter ett täcke och ser dammkornen dansa i solen. Kanske gror ägg under det där skitiga lagret? Under helgen la jag fram förslaget att anlita en städfirma. Politiker gör det. Kändisar gör det. Chefer på mellannivå gör det. Och tjänsten är tänkt att gynna alla- så sägs det åtminstone. Jag jobbar också hårt!
Fast efter samtal med min älskade, som är av samma åsikt som mig: Jag vill verkligen inte ha hemhjälp, ursäkta städhjälp. Kommer kanske från den landsdel, uppfostran och generation som anser att alla vackert får ta sig tid att ta hand om sin egen skit? Den är en del av livet, på något vis. Om en inte har tid så kanske en får gå tidigare från jobbet någon dag? Planera in den där städningen som en planerar biobesök och middagar. I anständighetens namn.

Efter det personliga ställningstagandet återstod två alternativ.
A: Flytta
B: Bo kvar

Eftersom jag gärna stannar i det vinkelbyggda huset med åkrar så långt ögat ser, där jag kan gå ut halvnaken, dansa i vattenspridaren, vågar släppa vovvarna fria, där de små projekten är många och jag trivs, så...

Efter fejande av golvar, väggar, lister, tak och möbler känns rasten vid kamera och tangenter både välförtjänt och revitaliserande. Som en av de där krämerna jag ser kvinnor i min egen ålder göra  lycklig reklam för. Att grovstäda är minsann både flåsigt och revitaliserande! Ute lyser solen och vindarna fläktar ljumma.




❤️