Ibland slås jag av den förlamande tacksamheten. Kan vara en sen kväll i soffan, liggandes tätt samman med mannen jag älskar mest eller som nu, med en sömnigt tung Ulla i famn. Tittandes ut på det knoppande i mitt lilla rike. Och på en Tage som snarkar i sin bädd intill elementet, insvept i den mjuka filt som svärmor så snällt stickat. Tack, tack och åter tack för allt jag har.
Vad tusan spelar pengar för roll?, känner jag i samma andetag som jag ju gärna vinner en slant på den där lotten som ännu inte skrapats. Bortskämda människa.
Idag får jag så äntligen, äntligen officiellt gratulera min världs bästa Camilla till det nya jobbet! Hon är ett kap och därför kastar jag avundsjuka blickar åt Näsby till. De hade smak nog att knipa den bästa donnan! Du kommer göra succé och oj så glad jag är för din skull...
❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar