Plötsligt blev livet bara jobb & skratt

Fortfarande till sängs i går morse fick jag ett samtal "Hej Jessan, det här är din chef, Maria från det stora varuhuset som ringer och stör. Jag har ett problem..." Med en hel del sarkasm och skratt, ska tilläggas.
Och vips hade jag fixat både smink, hundvakt och skjuts till jobbet! Vad gör en inte för Marian från det stora varuhuset, liksom? Allt och med ens, för hon är bäst.
Exempel på att min chef måste vara den bästa i världen (efter Pia Sundhage) är när hon lägger handen på min axel och skämtsamt säger "som chef har jag misslyckats totalt, jag har råkat toppa laget denna eftermiddag. En ledare ska nämligen aldrig ha sina bästa spelare på plan samtidigt..." stort, öppet leende.

Och denna fredag var min enda lediga under mars månad. Jag gladde en kollega med att ta hennes pass och kom hem sent, sent... Igen.
Men vet du? Det gör ingenting för jag trivs både nämligen och äntligen.

Är bjuden på paj och te hos en kollega sent på söndag. Glad men samtidigt ängslig. Är sämst på sociala sammankomster. Kör dit med en liten present och lär känna, helt enkelt. Så får det bli, jag är bjuden på kalaaas!

Färdighandlad, hemkommen, duschad och med intagen smoothie var klockan över tio på kvällen... Har inte haft kamera i hand på två dagar men tänker att du kanske vill höra av mig även utan bilder?




❤️