Dagen idag- anskrämliga skrytbygget Galleria Boulevard är än en gång invigd, fast inte med mig på första parkett. Duggregnet avlöstes av blåst för att senare åter avlösa blåsten och så har det minsann fortsatt. Festligt värre.
Men. Jag tog ändå med vovs på äventyr kring åkrarna där bönderna oavsett väder sprider vårens välosande gödsel och arbetar jorden. Sedan kärleken visade mig vägen genom granodlingen och stigen vid sidan av åkern har jag inte promenerat någon annan... Idag kom markägaren körande, stannade till vid oss och skrockade åt de behändiga hundarna "ska du inte släppa di små så de får rulla sig i skiten, de skulle älska det, tyckte det var såg så skojigt ut när ni kom gående mitt i allt"... Jag som först trodde att han var arg för att vi genade över annans mark kunde slappna av och svarade leende att jag nog lät bli det där med rullandet i nyspridd skit. Han skrattade än mer och vinkande där han gasade vidare. Trevliga bybor och grannar!
Gick in på den nyinvigda gallerian en sväng innan jobb, för att knipa mig något bra erbjudande. Stojigt, varm och trång till trots. Jag är inte bättre och kan inte motstå låga priser. Inte förrän i bilen på väg hem efter jobbet, många timmar senare insåg jag vad som saknades i stadsbilden denna molniga men av konfetti glittrande promenad genom staden. Något som min hjärna i det tysta bearbetat. De fattiga människorna som vädjar om pengar fanns ingenstans. Har de blivit tvångsflyttade invigningsdagen "till ära"? På vilka grunder? Hur?
Huset är städat, mina ben är släta och väldoftande- nu saknas bara tulpanerna och några hektiska timmar till i min älskade Deli. Sedan är det helg även för mig. Trötta fötter, fridens liljor.
❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar