Livstecken var det här!

grannen har en ovanlig kastanj,
så vacker där den blommar i rött

flytt av buxbom i kvällssolen

inspektion

lite näring för att muntra 
upp viljan att växa

genast mer hemtrevligt

En vecka full av jobb, fritid och andra saker som behövt fixas har gjort mig trött och inte hemma särdeles mycket. Men nu är fönstren putsade, min ytterst onda fot omhändertagen av sjukgymnast, håret klippt, en massa timmar jobbade, god mat lagad och trädgårdspyssel utfört... Sovit har jag också gjort, både gott och tidigt om kvällarna!

Förra veckan hade jag övermäktigt ont i min häl med svårt att gå. Inne på veckor av smärta ringde jag min vårdcentral för att be om fler tips. Har ju fått massage och laser, provat hälkil i skon med mera. Fick genast tid hos sjukgymnast som nu gett mig nya direktiv; gå ALDRIG (och då menar hon aldrig som inte ett enda steg) barfota, ta full dos Ipren under behandlingen och genomgå fem veckors tejpning av hälkudden. Självklart och tack.
Första tejpningen är avklarad och jisses så skönt. Nu är det som jag åter har dämpning och vågar ta ut steget något. En gång i veckan kommer jag besöka sjukgymnasten för ny tejp och så håller det på i drygt en månad till.
Så tacksam över den sjukvård som finns i Sverige!
Vad som felar? En kraftig inflammation i senfästet i hälen.

På hemmafronten jobbar vi lite lätt med att mysa till det på husets baksida och dörren som leder in mot sovrummet. Har planterat blommor och äntligen flyttat den lilla buxbom som stod dåligt till redan när vi köpte huset för flera år sedan... Då stod den inkilad vid grönsakslandet och har knappt växt. Nu, intill sovrumsdörren, hoppas jag det blir ändring på den fronten. Kisse och vovvar var nyfikna på allt det nya och inspekterade, som alltid flitigt. Tage genom att lyfta benet mot busken efter att han morrat åt den. Hanhundar, alltså.
Själv fotograferade jag samtidigt som urgoda köttfärsbiffar gottade till sig i pannan.

Jobb två dagar till och på Maxi råder hårt tryck så här i lönetider. En hel dag känns fortfarande som trekvart, vilket väl måste vara ett gott betyg?
Längtar massor till söndag då jag få återse mina föräldrar, snart sätter de sig till bils och påbörjar resan söderöver :) När jag fått frågan om när vi senast setts är det nästan pinsamt att berätta att det var i juli. Snart ett år sedan och vi bor i samma land- om än ett avlångt sådant med opålitliga tågförbindelser.

Känns som det blir ännu en tidig kväll. En där jag ska drömma om söndagens välkomstmiddag och det mysiga i att vara tillsammans en hel rad dagar...




❤️