söndag, september 20

Lite så här...


gulnande?!

havtornsbladen & stammen har en
vacker färg som bryter av

fria syskon läser dagstidningen &
jag får ta av tunna koftan i värmen

vramsån vildvuxen

liten ulla njuter

än blommar det

dagens frukostbord med kvällsplanering

kärlek på restaurang

i väntan på bio

tycker om väggdekoren

kvällens stros runt stan

lilla torg




… har jag haft det.

Vid frukostbordet smiddes planer för kvällen. Date night! När jag slutat för dagen tog jag en dusch innan kärleken hämtade upp mig på jobbet för asiatiskt, enkelt till middag. Lyxigt att komma ut från arbetet väldoftande, med ännu blött hår och stunden senare sätta sig till bords. Lät mig väl smaka vill jag lova! Hade gott om tid för mat, prat, stadspromenad och godisköp innan sena bion började. Ett himla mysigt avslut på en hektisk lördag. Och vi var äldst i publiken igen- Maze Runner 2.

Behöver få mitt huvud att i förberedande syfte förstå. Att hösten är här, snart kommer det vara mörkt på riktigt. I min landsände känns det inte så utan jag går fortfarande i klänning och kofta dag som kväll. Och svettas. Får ibland hårda uppvaknanden, som under promenaden ovan. Gult på träden, vad nu? Och så minns jag… Hösten är här, redan långt gången, snart kommer det gröna tappa all färg, molnen dra in och med dem mörkret. 
Nästa helg går årets Äppelmarknad av stapeln i Kivik. Det brukar av någon anledning vara årets sista helg som vi sitter ute i värmande sol. Nästa gång blir till Påsk och då mer för att det är tradition än för att det är varmt.

Nämen, nu rycker vi väl ändå upp oss lite, eller hur? I ärlighetens namn hade jag inte orkat att det blev vår igen, uppskattar vilan som våra olika årstider ger. Höstens lugn och eftertanke. Att höra vinden ta i samtidigt som jag tar en hel dag läsandes. Svampboken som jag köpte under bokrean kan komma till användning samtidigt som temperaturen är behaglig, med mina mått mätt.
Maten smakar bättre och långkok inte bara mättar, de värmer inifrån och ut. Tid att lära mig nya kameran, den tar fantastiska bilder så liten den är och tid att glädjas åt att hundar åter får promeneras längs alla stränder.

Det här fixar vi. Kram!




❤️

2 kommentarer:

  1. Så skönt att känna vilan, att ha tiden och att vara så lyckligt lottad att vi kan strosa på stilla platser och njuta av naturen, ibland är det lätt att vara människa, önskar bara man fick dela det med alla människor på vår jord.

    höstkramar från T, på kortsemester i lysekil.........

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det önskar även jag innerligt, utan undantag…

      Radera