Stackars rika flicka

idag vid havet

fridfullt

mycket att dofta på

den gamla ålaboden

ska bli höst i krukorna

gjutjärnsurnan ska helst stå så jag
kan njuta den från köksfönstret…

sådär nöjda var vare sig jag eller kärleken
när vi vaknade arla morgon

Vaknade för sent, efter en fruktansvärd natt. Buhu. En som kom sig av att de täcken vi nyss införskaffat kändes som en tegelsten mot kroppen. En icke andandes tegelsten. De kändes fantastiskt sköna där vi klämde och kände i butiken för några veckor sedan. Sköna men lite för dyra. När vi väl hade råd att köpa dem  berättade expediten vänligt att de skulle komma på rea (halva priset) några dagar senare och erbjöd sig att lägga undan dem. Fantastiskt snällt, eller hur? Så, hem kom kärleken igår med täcken som har en garanti på tio år och som jag helst inte vill genomlida en natt till i. Ber den stackars rika flickan tänka på frysande flyktingar men täckena blir inte behagligare för det… Nuvarande versionen av mig är bara inte bättre än så.

Vad gör väl en dålig natt när solen orkar lysa över en, ännu en dag? Själv är jag ledig och med bil så här har körts till havet för långprommis, till mataffären, till plantskolan och till en loppis. Känner mig alldeles utschasad och de andra två musketörerna sover gott i en av vardagsrummets solstrimmor.
Är som en evighet sedan jag kände sand under fötterna och hörde vågorna, den mentala återhämtningen vid havet är oslagbar. Något att komma ihåg att ta tillvara även en solig dag i november, fast då gärna med skorna på. Denna dag började Tage groffa lyckligt redan långt innan jag stannade bilen vid havet och bägge vovvarnas lycka var påtaglig när de äntligen fick sand även under sina små tassar.

Nu ska jag slänga de förbaskade täckena i tvätten och håller tummarna för att de skärper till sig. Därefter ska jag slänga mig själv i tvätten och hoppas att jag skärper till mig!




❤️