Giv mig styrka

Just idag finns här ingen vidarevärst lust. Lite så att jag hoppas bryta ett ben, men bara nästan- det gör ju förhimla ont och vet av egen erfarenhet hur trist det blir i längden. Tänkte så här, om jag skriver ett inlägg och klagar på allt som fladdrar kring öronen, så har vi gjort bort tråkigheterna för en vecka eller två. Men minst en. Överens? Lägger in en neutral bild så att du hinner fundera på om du ska läsa vidare. Eller behålla ditt goda humör och låta bli.

Klagan 1: Utbildning i morgon. Har ångest i varje vrå av mitt väsen. Ömsom irriterad ångest, ömsom ledsen ångest ömson ängslig ångest. Vill inteeeeeee!, dundrar hjärtat. Kommer vara helt färdig efter fyra timmar charader. Dessa fyra timmar har gjort att jag drömt mardrömmar i en vecka redan, kommer alltså vara utmattad redan när vi kör igång. Giv mig styrka.

Klagan 2: Vi är mellan årstider. Fördeppigt och Skåne är nog faktiskt värst av alla ställen i Sverige under veckorna som kommer. Alltid annars är här bäst för min själ. Bara inte i vakumet mellan höstens färprakt och vinterns köld. Om nu vintern kommer, annars är det vakum ända till vår. Giv mig styrka.

Klagan 3: Julen närmar sig ser jag där jag frekventerar stadens butiker. Julen har blivit lite av en konflikthögtid där de som gapar om svenska traditioner läcker sin skit som en gödselspridare över sociala medier. I farvattnet kommer diskussionen om varför det nya namnet på det runda bakverket är "chokladboll" när en fortfarande får säga "finsk pinne" om småkakan… Jodå, det kommer och då kan vi även passa på att hata pojken som vill vara lucia. Giv mig styrka.

Klagan 4: Varför blev jag en kvinna som inte tycker om att handla kläder? Tycker om att känna mig fin och föredrar kläder. Bara inte svetten när de ska letas upp, provas och trilskas. Jag shoppar på effektiv impuls och har en garderob full av vardagsklänningar. Årets stora fest om en månad och jag har tillbringat timmar med att leta en klänning värdig min kropp och det speciella tillfället.

Nu känns det något bättre och nästa gång vi hörs blir det fågelkvitter. För det är ju sannerligen så att ett stressat sinne tänker taggiga tankar medan ett glatt sinne tänker generösa tankar. Någon gång efter lunch i morgon ska jag "fake it til´ I make it!" och få den här gamla skutan på rött köl.




❤️