Någon borde ha

blött

en perfekt dag att ta sticklingar

placera lampor i fönstren

rita en skvätt

& reflektera

Härliga, regniga tisdag. Skvalar trivsamt och pölarna växer sig allt större ute på gårdsplanen. Inne vore det dunkelt om inte för lamporna som jag tjyvtänt lite här och var. Kisse sover i soffan, vovvar små har bäddat ner sig i sovrumet och önskar inte bli störda med frågor om att uträtta behov. Ingen kan blänga så irriterat som en liten Ulla. Hon riktigt idiotförklarar en i ett enda, kisande ögonkast. Det är därför vi älskar er så.

Varje höst känner jag ett stort behov att ordna med bättre belysning. Innan semestern förutsåg jag detta behov och köpte två lampor på rea. 125 kronor stycket är väl inte illa? Har spatserat runt och försökt bestämma mig var de "nya" guldklimparna ska stå men när jag läste på etiketten att de heter "Artichoke" blir valet enkelt. En kronärtskocka hör väl ändå hemma i köket?

Häromdagen slogs jag av tanken att jag inte längre hetsar upp mig här. Mitt hjärta blöder fortfarande för människor på flykt. Blöder så häftigt att jag inte orkar ta diskussionen. Däremot överväger jag att ge flyktingar tillgång till vårt gästrum eller att bli fadder hos Röda Korset. När jag ritar samlas tankarna till ett moln över köksbordet, ett moln där jag lyckas tänka dem till slut. Det som händer är rent förjävligt och vare sig "Någon" eller "Ingen" lyfter ett finger.

En sann skam för vår tid. Vi som borde vara upplysta, är rika, öppna och haft möjlighet att lära av historien. Vi som förstår att tatueringar, helskägg, homosexuella, tjockisar och polyfamiljer gör en viktig skillnad i vårt samhälle på samma villkor som vältränade, smalfingrade eller högt utbildade. Vi som borde anse att varje människa är sin egen. Vad gör vi? Inte ett förbannat dugg, någon av oss.

Det gör mig lika tudelad till sinnes idag som igår.




❤️