Se saker i ett annat ljus

dagens promenad

oändligt grå men samtidigt vacker

vi doftade på maskrosorna

gladde oss åt fröställningarnas skönhet

& fotograferade nära

spatserade längs åkern

inspekterade betorna

& klurade på recept

liten linslus 

Tar en sig väl ut är världen vacker, om än dämpad. För det är nu fröställningarna kommer till sin rätt och trädens grenverk inte längre skyls av pråliga löv. Var årstid har sin skönhet bara ögonen får tid att vänja sig. Och även om det inte vore så är det bara att gilla läget, eller hur?
Tycker därför om att jobba kvällar, alldeles särskilt så här års. För det är ju då jag hinner ta en tur med hundar och kamera. Det är dagar som idag jag hinner få rosor på kind och se saker i ett annat ljus.

Häromdagen träffade jag en ny ytterst trevlig dam när jag väntade på bussen. Vi började prata om vädret och jag som brukar vara dålig på att hålla ett samtal vid liv gjorde en ansträngning. Slutade med att jag vid ankomst till staden hade haft en fin pratstund samt fått ungefärligt recept på en shot som ska hålla en borta från allt vad förkylningar och influensa heter.
Har köpt hem citron och ingefära för att laga till härligheten! Enligt damen ska 300 gram ingefära kokas i 0.75 dl vatten och saften från två citroner. När nästan inget återstår av ingefäran ska den silas av och drycken intas i en liten shot till frukost. Recepbeskrivningen är knapphändig så det blir till att experimentera sig fram. Satsen är tänkt att räcka i en vecka för två personer. Helt klart värt att testa, jag gillar att vara frisk och tror att ingefära hjälper mot långt mer än en snorig näsa.

Nu är det inte långt till ännu en fredag. Min vecka har lämnat ett starkt intryck, inte bara för ångesten, lärdomarna och skönheten utan främst för skratten. Har haft turen att jobba mycket tillsammans med en person som är riktigt märklig på ett fantastiskt vis- träningsvärk i skrattmuskeln. Kärleken brukar nyfiket fråga "vad har Ludde sagt idag?" Och så berättar jag om tokerierna. Minns när jag var ny och densamme ställde sig intill mig och sa:
"Undertiden hon i maklig takt skivade sin italienska skinka funderade hon på hur hon skulle gömma liket hemma i källaren…"

Mycket märklig start, men samtidigt mycket rolig. Alla skulle ha en Lucifer Morgonstjärna i sitt arbetslag! För så sa han ur ingenstans, med stenansikte häromdagen samtidigt som han sträckte fram handen.
"Hej, du kan kalla mig Lucifer…"

Visst är det väl en sån där människa som en borde skära många små bitar av och konservera i glasburk för att plocka fram och knapra på i stunder som inte är alldeles lika inspirerade? Schhhh...




❤️