Micro-raseriet

när det regnar både på längden & tvären
ser jag till att njuta av nykläckta pelargonblad

Alex Schulman skrev i en krönika om "micro-raseriet" som långsamt, långsamt fyller hans bägare för att till slut brisera. En bra text som jag känner igen mig i. Tror det kan vara micro-raseriet som får mig att sisådär vartannat år vråla rakt ut och kasta hela grytan med oxrullader genom fönstret då de misskött sig under tillagning… På tal om något annat tänkte jag laga just rullader till middag i lördags men med tidigare vulkanutbrott i minnet tyckte både jag och kärleken det var bäst jag lät bli.

I alla fall lämnade jag det sociala mediet Facebook för några år sedan då det i mitt flöde fanns allt för många som spädde på mitt raseri. Människor jag började förakta och sedan ändå skulle fungera med. Nu är jag tillbaks på samma sociala medie och är himla glad. I mitt nuvarande flöde finns så mycket pepp och värme. Vet inte om gemene människa blivit mer insatt i att kränkningar även kan bestå i ord? Eller om, ursäkta språkvalet, idioterna hänger på andra ställen där de får spy ur sig bland likasinnade?
Har fortfarande några som delar innan de tänker, ständigt verkar vara förkylda eller tvunget måste hitta det negativa i det positiva.

Dem stänger jag av, en efter en. Annars fyller de min bägare.




❤️